henningear

Nu har jag redan varit över ett år som präst i Länghems pastorat. Numera har jag fast tjänst på heltid.

Det blir alltså inte så mycket tid över för hörselfrågor just nu för min del. Jag finns dock till forfogande om Du undrar över något eller önskar ett besök i arbetslaget... eller vad det nu kan vara. Det säkraste sättet att nå mig är via epost.

Vi hörs! ...eller?

Igår skrev jag under anställningsavtalet som säger att jag jobbar heltid som församlingspräst i Länghems, Dannike, Månstads och Södra Åsarps (Limmared) församlingar fr.o.m. 1 mars 2011. Detta innebär i sin tur att det blir (ännu) mindre tid över att blogga och hålla HEAR:s webbsida uppdaterad.  Dra dig inte för att skriva ett mail ifall du har frågor eller funderingar!

Igår skrev jag under anställningsavtalet som säger att jag jobbar heltid som församlingspräst i Länghems, Dannike, Månstads och Södra Åsarps (Limmared) församlingar fr.o.m. 1 mars 2011. Detta innebär i sin tur att det blir (ännu) mindre tid över att blogga och hålla HEAR:s webbsida uppdaterad.  Dra dig inte för att skriva ett mail ifall du har frågor eller funderingar!

Ibland dyker det upp ämnen där man minst anar det. De flesta hade nog bänkat sig för att titta på Håkan Hellström eller någon annan av kändisarna. På köpet fick vi lyssna till ljudexperten Julian Treasure, författare till boken "Sound Business". Mycket intressant och viktigt! Hur påverkar egentligen ljud oss? Och då i synnerhet stadsbor, där det nästan aldrig är helt tyst. Han sade något som jag själv hävdar; att det största problemet är inte alla ljud utan att öronen alltför sällan får chans att vila och återhämta sig. Tystnad är skönt!

Nu är det ju inte alla förunnat att kunna ha det helt tyst. Med tinnitus som låter inne i huvudet får man försöka finna den näst bästa lösningen. Att vara ute i skogen eller vid stranden ger ljud som är rogivande och som gör att jag inte tänker på ljudet inne i huvudet lika mycket. Denna tid på året längtar jag till havet och strandpromenaden!

Ett hett tips alltså: Titta på "Skavlan" från 22 okt-10 på svtplay!

Det är många minnesdagar man inte visste fanns. 14 oktober firas världsstandardiseringsdagen och i år uppmärksammas funktionshinder - vilket är mycket glädjande!

Teleslingor, till exempel, är standardiserade. Det är viktigt att sprida kunskap om att man faktiskt mäter slingor och att de ska uppfylla vissa normer. Det går inte alls på känsla - ifall man tycker att det låter bra.

Världsstandarder inom funktionshinderområdet är en förutsättning för att man ska kunna sätta press på beslutsfattare. Då blir det något konkret man bryter emot och därmed kan man - i värsta fall - åläggas böter.

Press på bollhållaren - är väl en relevant term denna afton, då Sverige kvalspelar mot Holland i fotboll.

Häromdagen damp det ner ett riktigt tungt paket i brevlådan. Det var första kursboken till utbildningen "Kyrkligt ledarskap" vid Uppsala universitet - en utbildning som är behörighetsgivande för blivande kyrkoherdar i Svenska kyrkan. Boken, som jag nu alltså precis börjat läsa, heter "Nya perspektiv på organisation och ledarskap". Ska bli intressant att sätta sig in i de närmaste veckorna.

Denna utbildning känns som ett spännande och nyttigt komplement till min tidigare utbildning till folkhögskollärare - med dess inrikttning på folkbildning och vuxenpedagogik. Jag ser alltså fram emot ett intressant år, som kommer att ge 15 högskolepoäng efter genomgången utbildning.

Nu är många redan igång med att bereda nästa års budget. Detta år, 2010, då tillgängligheten i skulle ha varit genomförd i det offentliga Sverige borde tillgänglighetsfrågorna bli extra prioriterade i budgetarbetet. Vi får se hur det blir med den saken.

Henning EAR fins till er hjälp när ni vill förbättra situationen för de hörselskadade i er verksamhet. Välkommen att höra av dig med era frågor och funderingar!

Jag blir glad varje gång någon frågar efter att lära sig mer om tillgänglighet och om hörselhinder. Denna vår är det en hel del på gång...

Tisdag 11 maj erbjuder Accessum en heldagsutbildning i Västerås med mig som lärare. Mer info om detta kommer inom kort på www.intill.nu.

Torsdag 25 mars anordnar ABF en tillgänglighetsutbildning ("4x4") i Färegelanda kommun, där hörsel är en del. Detta är bra utbildningar som ger mycket kunskap och många aha-upplevelser. Man skulle önska att riktigt många kommunanställda i alla kommuner fick möjlighet att delta i sådana kursdagar!

Hörselinstruktör finns i många kommuner, till hjälp inte minst för äldre hörselskadade. Märkligt nog finns ingen organiserad utbildning för dessa. Nu i vår förs dock samtal om att starta en sådan. Positivt!

Svenska kyrkans profilutbildningar får då och då besök av mig. Då har jag utbildning i hörsel och tillgänglighet. Inte minst blivande präster och diakoner är viktiga målgrupper. De kommer ju att möta så många människor med hörselproblem i sina tjänster.

Skara stifts samtliga pastorats (nästan) arbetslag har, när våren är slut, genomgått kortkurs i hörselkunskap. Tänk, vilken samlad kompetens inom hörsel det numera finns hos Svenska kyrkan i Skara stift! 

Föreningen Hörselskadade medarbetare i Svenska kyrkan vill sprida kunskap om våra frågor och bekymmer, inte minst som anställda i SVenska kyrkan. För närvarande är det framför allt kyrkan på nationell nivå som vi söker kontakt med.

Ja, det finns många fronter man kan kämpa på. Välkommen med i stirden för ett tillgängligare samhälle!

 

Vid årsskifte är det många som tänker tankar. Så även jag. För min det kretsar det kring hörselfrågornas ställning, tillgänglighetsarbetet inför år 2010, då målet skulle vara nått – ett Sverige tillgängligt för alla personer med funktionsnedsättning.

Mina tankar kretsar även kring Henning EAR:s och min personliga framtid, vi stå inför förändringar. Frågan är på vilket sätt.

 

För att starta i personalfrågan, så slutar Sara sin tjänst hos Henning EAR. Hon har varit med från starten och har betytt väldigt mycket, både som en trygghet i det ekonomiska, som alltid funkade felfritt, men även som vän och arbetskamrat. Jag saknar henne. Varmt tack, Sara, för den här tiden!

 

Under några veckor har Henning EAR haft en praktikant via Arbetsförmedlingen: Markus Azelius. Några av er har pratat med honom i telefon. Det har varit roligt att ha honom här på måndagarna, men tyvärr finns det inte tillräckligt med arbetsuppgifter – speciellt inte under Advent och jul. Troligen kommer därför praktikperioden inom kort att vara över. Tack, Markus, för den här tiden!

 

Jag är en social människa, som trivs med att ha ett arbetslag omkring mig. Att vara egenföretagare är ett extremt emsamjobb. Det passar mig dåligt, egentligen. Nu har det öppnat sig en möjlighet inför det nya året, som jag känner mig mycket glad och förväntansfull inför:

 

Från årsskiftet kommer jag att ha ett vikariat på 20 % som präst i Ulricehamns pastorat, med placering i Brunnsnäskyrkan, en samarbetskyrka med EFS. Förutom att fortsätta med att vara präst på ungdomsgudstjänsterna sista söndagen i månaden kommer jag att ha ytterligare en gudstjänst i månaden. Dessutom leda studiegrupp och vara med på styrelsemöten. Förhoppningsvis kommer jag att kunna bidra till att stärka söndagsgudstjänstens ställning som den samlande punkten i veckan. Även scouterna hoppas jag kunna få vara en del av då och då. Jag ser fram emot att åter vara en del i ett gäng, som jobbar tillsammans för något viktigt.

 

Hörselprojektet i Skara stift börjar komma in i slutfasen. Ännu återstår en del pastorat att besöka, men alla kontrakt har nu fått besök och det börjar bli tid att knyta ihop säcken. Det ska bli intressant att påbörja arbetet med en projektrapport. Min förhoppning är att det ska bli något som både är intressant att läsa och som kan vara till nytta även i framtiden. Vi får se vad det blir. Troligen är det mesta i projektet klart till sommaren. Frågan är vad min tid kommer att fyllas med därefter.

 

Det är rätt intressant att hörselfrågan är så oerhört trögarbetad. Alla som jag kommer i kontakt med inser rätt fort att det är viktigt att alla ska kunna höra bra, vilket också är en förutsättning för att kunna vara delaktig. Ändå upplevs åtgärderna som lågprioriterade. Man anser sig inte ha råd att investera i saker, som ändå kostar förhållandevis lite om man jämför med lönekostnader eller att bygga om ett hus. Ännu mindre tycker man sig behöva mer kunskap.

 

Året 2010 är det år då den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare” ska vara genomförd. När det gäller hörselhinder kan jag inte se att vi under de senaste tio åren kommit speciellt mycket framåt. Det är snarare som en foxtrot, ett steg fram och ett tillbaka. En del saker har blivit bättre, men andra har istället blivit sämre. Fortfarande fokuserar de flesta på frågan ”teleslingor – finns/finns ej”. Om de sedan fungerar eller används, det är en helt annat fråga. Dessutom är inte frågan om det finns teknik eller inte, utan ifall alla kan delta aktivt i samtalen eller inte. Då är det fler frågor än de tekniska som behöver ställas.

 

Min telefon är tyst. De enda som ringer är telefonförsäljare. Denna erfarenhet delar jag med andra som försökt ge sig in i denna bransch, där det behövs så mycket mer kunskap men som är så oerhört lågprioriterat. De kollegor som jag hade för några år sedan har redan lagt ner, de flesta. Det enda som det tydligen går att få ekonomi i är hörteknik. Ljudteknikfirmor tar rejält betalt men får ändå kunder. Även arbetsplatsanpassningar och hörseltekniska anpassningar för barn i skolan fungerar. Men kunskap om hörselhinder – det har samhället ännu inte upptäckt behovet av.

 

Ändå är det så – det största hörselhindret är den mänskliga faktorn! Det avhjälps först och främst med kunskap och ändrade attityder. Jag är före min tid, jag gör det jag kan för att bana väg, att ploga. Men det är tungt, och man blir inte fet av det. Tvärtom. Om inget stort och oväntat händer, så kommer nog Henning EAR:s dagar att vara räknade inom kort.

 

En del positiva saker händer dock.

Inför det nya året kommer den nystartade yrkes- och intresseföreningen för hörselskadade medarbetare i kyrkans tjänst att konstitueras. Det behövs! Märkligt nog ”finns inte” hörselfrågorna inom personalvården i Svenska kyrkan. Det är hög tid att ändra på det.

 

Jag kommer åter att besöka Uppsala och de blivande prästerna som går sin sista termin. Det är alltid väldigt roligt att möta dem, som är öppna och intresserade. När de kommer ut kan de bidra till en annan inställning till hörseltillgängligheten i sina respektive verksamheter och arbetslag. Där finns det hopp om framtiden!

 

Under året blir det även en ny internationell konferens med samarbetsorganet IVSS/Churchear, denna gång i Rumänien i september.

 

Inför ett nytt år kan man ha farhågor och förväntningar. Hur det sedan blir, det vet vi aldrig förrän i backspegeln. Och det är ju just det som är så spännande och utmanande!

 

Väl mött under det nya året!

Vi hörs! … eller?

Idag har Markus börjat på Henning EAR. Markus är här som praktikant via Arbetsförmedlingen och kommer att jobba varje måndag en tid framöver. Det är inte omöjligt att Ni får ett telefonsamtal från honom vad det lider, vem vet?!!
Här skriver han en liten hälsing:

Hej alla läsare, jag är som sagt Markus, praktikant via arbetsförmedlingen. Jag själv är 26 år och jag är Ulricehamnare likt Henning. Jag hoppas att min praktik på Henning EAR kommer att bli positiv och bra. Väl mött alla läsare. Ha det bra och på återseende.

”Äsch, det var inget viktigt...” - så löd temat på den konferens som hörselskadade medarbetare i Svenska kyrkan inbjöds till den 23 och 24 november i K2R:s lokaler i Göteborg. Konferensen samlade tjugo personer, vilka representerade betydligt fler anställda i Svenska kyrkan med hörselproblem. Bland deltagarna fanns de flesta yrkeskategorierna representerade; präst, vaktmästare, kantor, diakon och expeditionspersonal bland annat. Sju av landets tretton stift var representerade, dessutom deltog gäster från Norge och Danmark.

Konferensen var upplagd som en kurs kring Sensus nya informationsfilm ”Att höra bättre”. Många goda samtal präglade konferensen, snarare än långa föredrag. Tonvikt låg på hur vi kan må bra, en fråga som är extra viktig eftersom en person med hörselskada blir extra trött och spänd i kroppen. Man lägger mycket energi på att göra ett lika bra jobb som normalhörande, vilket lätt kan leda till att man försummar att tänka på sig själv och att få tillräcklig återhämtning.

Sören Skov Johansen, hörselpräst i danska folkekirken, hade ett anförande där han med sex punkter gav en förklaring till varför hörselfrågorna ständigt är så osynliga och svårt att vinna gehör för - trots att över en miljon svenskar har detta problem.

Måndagseftermiddagens samtal handlade om på vilket sätt kyrkan som arbetsgivare kan stötta anställda med hörselskada. Anna von Malmborg från Församlingsförbundet deltog i detta samtal, vilket förhoppningsvis kommer att leda till att hörselhinder i framtiden kommer med på agendan på olika sätt och blir en av de aspekter man har med när man pratar om (och undersöker) arbetsmiljön och diskriminering på arbetsplatsen.

Idag finns ingen instans i Svenska kyrkan som upplever sig ha bollen när det gäller anställda med egna hörselproblem. Det gäller för övrigt även tillgänglighets- och delaktighetsfrågorna i församlingarna. Därför beslutade konferensdeltagarna att bilda en yrkes- och intresseförening för hörselskadade medarbetare i Svenska kyrkan. En interimstyrelse valdes, bestående av Birgitta Lindh, Falköping, Ingrid Stillström, Strömsund, Marit Järbel, Uppsala, Inger Krigström, Trelleborg samt Mikael Henning, Ulricehamn. Intresserade är välkomna att höra av sig till någon av dessa. Det finns i den nybildade föreningen en öppenhet såväl för ekumeniskt som nordiskt samarbete, liksom med andra intressegrupper som jobbar med funktionshinder. Föreningens möten kommer att ske bland annat via Internet samt på nationella och internationella hörselkonferenser. Värdskapet för nästa nationella konferens överlämnades till en arbetsgrupp i Härnösands stift. Nästa IVSS-konferens äger rum i Rumänien 6-10 september 2010.

Måndag och tisdag (23-24 nov-09) samlas vi i Göteborg, några av alla de anställda i Svenska kyrkan som har egen erfarenhet av hörselskada. Det är en i princip helt bortglömd sida av arbetsmiljön och många av oss måste kämpa tredubbelt i vårt arbete inom kyrkan: Först förväntas vi utföra samma arbete (och på samma sätt) som de med normal hörsel. För att klara det krävs betydligt mer energi än för andra. Vi blir, med andra ord, tröttare. Men dessutom är det många som själva måste driva sina behov för att göra ett bra jobb, en hel del känner sig till och med motarbetade och oförstådda. Det gäller såväl från arbetskamrater som arbetsgivare. Här finns alltså en arbetsmiljöfråga och en diskrimineringsfråga som - hittills - inte har behandlats alls. Det är hög tid nu.

Vi är mycket glada att ha en representant från arbetsgivarorganisationen, Församlingförbundet, med oss under en del av konferensen. Det samtalet ser vi fram emot med särskild förväntan. Hela konferensen hålls samman kring Sensus nya informationsfilm, som kommer att vara underlag får de olika passen.

Till konferensen kommer representanter från såväl Norge som Danmark. Två av dessa sitter dessutom i styrelsen för det internationella samarbetsorganet för kyrkornas engagemang för hörselskadade; IVSS/Churchear.

Med andra ord, vi ser med förväntan fram emot två givande och intressanta dagar. Liten rapport kommer här på bloggen när jag är hemma igen.

Äntligen är det 6 november! Tid att unna sig en smaskig bakelse och lite högtid mitt i Lützendimman. Vi behöver ljuspunkter i tillvaron och denna dag är en sådan. För visst måste man fira den kung som grundade Göteborg! Och som dessutom kämpade för religionsfriheten nere i Europa och gjorde det med schyssta medel dessutom. Väldigt olyckligt att han stupade så tidigt i kriget. Sedan urartade det ju förfärligt.

Men nu till en helt annan strid. Anmälningarna droppar in till konferensen 23-24 november. I dagsläget är vi drygt 20 anmälda, en rätt lagom grupp (även om vi självklart välkomnar fler!). En extra rolig sak är att vi representerar de flesta yrkeskategorier i kyrkan. Bland de anmälda finns präster och diakner, kyrkomusiker, pedagoger och vaktmästare och kanslipersonal. Spännande! Alla har vi ju olika slags utmaningar när det gäller att höra bra på jobbet. Jag ser med särskild förväntan fram emot samtalet med Anna von Malmborg från Församlingsförbundet. Ett sådant gemensamt funderande känns nytt och banbrytande och kan förhoppningsvis leda till att Svenska kyrkan blir ännu bättre som arbetsgivare - även för oss som har hörselskador. Den som lever får se.

Eftersom jag skriver en hel del är det med intresse som även jag besöker Bokmässan i Göteborg varje år. Det som jag särskilt mycket söker efter är litteratur och bokförlag som tar upp tillgänglighet och då främst hörselhinder. Det är lika fascinerande varje år. Bland dessa miljoner böcker brukar jag inte hitta en enda som berör hörselhinder! Det är intressant - speciellt med tanke på att över en miljon svenskar har en hörselskada och att det därför påverkar i princip alla relationer vi har. Det påverkar vår hälsa och livskvalitet, våra relationer, vårt arbete, våra intressen o.s.v.

Det borde finnas en efterfrågan på lättskrivna böcker som tar upp detta ur olika aspekter. Jag har själv börjat på flera, men det brukar sluta vid den första kontakten med något bokförlag.

Det finns (även om de inte är på bokmässan) en del litteratur i ämnet. Kanske kan jag återkomma med lite boktips framöver.

Om du hittar något intressant inom detta område på Bokmässan - skriv en kommentar här på bloggen. Spännande! Som att gå på skattjakt ;-)

Vissa veckor har man mer anledning att vara glad än annars.  Förra veckan var en sådan!
I tisdags hade jag förmånen att få vara med på Skara stifts präst- och diakonmöte i Borås, där jag även hade ett utställningsbord och demonstrerade olika hörhjälpmedel. Tack alla härliga människor som jag mötte där!
Lite "lustigt" var det allt att teleslingan i föreläsningssalen (på Borås konferenscenter) "helt plötsligt" (tro det!) hade lagt av lagom till vårt möte. Den skulle bli åtgärdad lagom tills mötet var slut på onsdag eftermiddag. Bara ytterligare ett bevis på att uppdraget inte är slutfört.

I lördags hade jag förmånen att vara med på ett annat slags möte - och ännu bättre! Grönahögsdelen av Åsundens församling - där jag var präst i nästan 20 år - hade gemenskapsläger och jag var inbjuden att leda samtalet och kvällsmässan. En helt underbar gemenskap, som jag önskar att Du också fick uppleva någon gång i livet. Helt enomt! Tack, ni alla - ungdomar, förldrar, barn och "gamlingar" för att ni finns! "Tro och liv" var temat och under eftermiddagen fick vi anledning att samtala om vart vi går för att möta Jesus. Vad skulle Du svara på en sådan fråga?