henningear

I lördagens Bibelläsning i "Bibeln idag" var det från 1 Mos.35. Jakob kommer till Betel, får sitt nya namn, Israel, och bygger där ett altare. Det är samma plats som där han hade sin dröm om en stege upp till himmelen,  många år tidigare .

I kommentaren står det att detta altare fungerar som ett minnesmärke. När jag läste det dök det upp ett kärt minne... 

När våra äldsta pojkar var i tonåren hade Credo Skolungdomsmöte i Varberg. På morgnarna firade de mässa nere vid havet, vid ankaret. En morgon cyklade jag ner för att delta. Det var en stund jag aldrig glömmer,  helt underbart! 

De hade plockat ihop några stenar och gjort ett altare av den. Enkelt men funktionellt.

Detta altare fanns kvar i många år efter det. Varje sommar när vi åkte och badade eller cyklade på Strandpromenaden såg jag detta altare (fast ingen annan visste ju att det var det) blev det en underbar påminnelse om den morgonen, om alla härliga ungdomar, men inte minst om vår store, treenige, Gud. 

Nu, när jag läste om Jakob, insåg jag hur viktiga sådana minnesmärken på Livets väg är. Redan när vår förstfödde var i tvåårsåldern hade han koll på att det var "Kalles kyrka" när vi åkte förbi Träslöv. Det var viktigt för honom. Och det är viktigt för oss,  en hjälp att minnas Gud och Guds väg och Hans löfte att vara med oss alla dagar "intill tidens slut".

Vilka minnesmärken har du?