Sista dagen med bruten fot
Tja.. Detta var en fråga som dök upp ur tomma intet just idag - sista dagen med "pjäxan" på foten ("Ortos"). När upphör en bruten fot att vara bruten? Helandet sker gradvis, precis som så mycket annat i livet. Mindre bruten än i förra veckan... Eller, nej. Men mer hel! Jesus kan göra detta med oss när vi är brutna, när vi har fallit. Jag är fortfarande en bruten man, men på väg att bli helad! Förlåten, för att kunna förlåta. Buren, för att kunna (och vilja) bära andra. Älskad - trots att jag är som jag är. Nåden blir plötsligt inte bara vackra ord. När jag inte duger något till, när bara nåden finns att hoppas på, då är det bra nog! Där finns vila. Där kan jag släppa det krampaktigt duktiga. I morgon ska jag stå på egna ben igen. Men jag har mina kryckor. Och mina käpphästar :)
Uppdaterad teleslingstandard
Det kom ett mail från Edin AB i Stockholm med information om att standarden för teleslingor har uppdaterats .
Standarden har följande beteckning: IEC 60118-4. Det är bra! Och detta fick mig att tänka vidare...
Hur saker låter är på många sätt en subjektiv upplevelse. Man har tävlingar i musik, men kan man det - egentligen? Vad vi upplever som bra eller dåligt är ju en smaksak, som i sin tur beror på många saker.
När det gäller ljudförstärkning tror många att det är likadant. Men det är det inte! Om det är bra eller dålig kvalitet på teleslingor är inte en smaksak eller en upplevelsesak. Det går att mäta! Det borde med andra ord vara obligatoriskt att varje teleslinga har ett mätinstrument, så att ljudteknikern kan kolla så att teleslingan är tipptopp. Och självklart ha hörlurar eller snäckor för att själv höra hur det låter. Inget kan vara mer pedagogiskt än det. Och ändå är det så ovanligt. Varför?
Av alla synpunkter jag har hört om hur bra det är medhörapparat, så är det allra bästa att kunna höra så bra med teleslinga i kyrkan och på andra ställen. Ljudet blir så rent och tydligt, så det är fantastiskt! Men det förutsätter att teleslingan fungerar som den ska. Är inte vi hörselskadade värda att få vara delaktiga?
Minnesmärken på vägen till Livet
I lördagens Bibelläsning i "Bibeln idag" var det från 1 Mos.35. Jakob kommer till Betel, får sitt nya namn, Israel, och bygger där ett altare. Det är samma plats som där han hade sin dröm om en stege upp till himmelen, många år tidigare .
I kommentaren står det att detta altare fungerar som ett minnesmärke. När jag läste det dök det upp ett kärt minne...
När våra äldsta pojkar var i tonåren hade Credo Skolungdomsmöte i Varberg. På morgnarna firade de mässa nere vid havet, vid ankaret. En morgon cyklade jag ner för att delta. Det var en stund jag aldrig glömmer, helt underbart!
De hade plockat ihop några stenar och gjort ett altare av den. Enkelt men funktionellt.
Detta altare fanns kvar i många år efter det. Varje sommar när vi åkte och badade eller cyklade på Strandpromenaden såg jag detta altare (fast ingen annan visste ju att det var det) blev det en underbar påminnelse om den morgonen, om alla härliga ungdomar, men inte minst om vår store, treenige, Gud.
Nu, när jag läste om Jakob, insåg jag hur viktiga sådana minnesmärken på Livets väg är. Redan när vår förstfödde var i tvåårsåldern hade han koll på att det var "Kalles kyrka" när vi åkte förbi Träslöv. Det var viktigt för honom. Och det är viktigt för oss, en hjälp att minnas Gud och Guds väg och Hans löfte att vara med oss alla dagar "intill tidens slut".
Vilka minnesmärken har du?
Nygipsad - igen!
Visst ser det fint ut?! Men försök att gå med benet i den vinkeln! Framåtlutad kan man gå, i viss mån, men bakåtlutad - det är omöjligt. Inte ens med hjälp av kryckor kan man gå i den vinkeln. Fast det var lite spännande att försöka ;)
I morse åkte jag alltså in och fick ett nytt, fint, gipspaket. Och en trevlig pratstund samt svar på mina frågor. Och allt gick på en kvart. Fantastiskt!
Vad kan man lära av detta?
Åtminstone tre saker:
- Det som verkade som ett jobbigt extraprojekt (att behöva gipsa om benet) blev till en trevlig utflykt, ett gott möte på sjukhuset och sedan kaffe hos Hanna med familj. Ibland blir det bättre än man tror.
- Att behöva göra om saker behöver inte vara att börja om från noll! Jag blev en erfarenhet rikare idag, fick uppleva och lära mig saker, men läkningsprocessen fortskrider som planerat.
- Att leva livet tillbakalutad är fel hållning! Framåt är det rätta!
Det tål att tänka på...
Livet går på kryckor
Det är fascinerande hur uttryck som vi oftast använder i överförd bemärkelse blir fyllda av mer innehåll och förståelse när vi upplever det i bokstavlig mening. Som detta att "livet går på kryckor".
Det är bara andra dagen som jag tränar på att ta mig fram med kryckor efter mitt fall i gatan och min brutna fot i förrgår. Dessa pinnar lever sitt eget liv, känns det som. De stannar inte där jag ställer dem, ofta ramlar de. Så besvärligt det kan vara att plocka upp dem igen från golvet! Livet hade varit enklare utan dem. Men då hade jag också blivit sittande. Tur att jag har mina kryckor!
Att det är så vingligt var jag inte beredd på. Jag är på helspänn varje gång jag måste ta mig till köket eller toaletten. Så mycket enklare att gå på två ben! Men säg det till en ettåring! Allt är enkelt för den som kan. Att "livet går på kryckor" kan alltså betyda att det visserligen går, med hjälp, men det går vingligt och osäkert. Det är väl att det finns hjälp och det är viktigt att inte ge upp när livet är motigt.
Jag tänker på Mose. Varför skulle han ha den där käppen med sig, varför sträckte han ut den över Röda havet, så att vattnet delade sig, och slog på klippan med, så att det kom friskt vatten? Gud sade till honom: räck ut din hand!" Och Mose räckte fram staven! Varför? Jag tänker att det var en krycka för Mose, något att hålla i när han kände att livet gungade, när Gud uppmanade honom att göra saker som verkade omöjligt. Just den staven hade han när han mötte Gud vid den brinnande busken. Den hade Gud uppmanat honom att kasta på marken. Då förvandlades den till en orm! Och sedan blev den en stav igen! Och Gud sade till Mose: "Du ska ta den här staven i handen, och med den ska du göra dina tecken" (2 Mos.4:17).
När jag sitter här utan att kunna röra sig så långt, tänker jag på min pilgrimsvandring i höstas. Jag hade en vandringsstav som Hanna gjort en gång på ett läger. Det var en kopparorm lindat runt staven. Kopparormen ramlade av någon gång under vandringen utan att jag märkte det, den var plötsligt bara bort. Lite tråkigt. Men själva staven var verkligen ett stöd under vandringen! Och inte minst för att den var hemmagjord och hade goda minnen i sig. Precis som för Mose!
En erfarenhet rikare!
Idag har jag blivit en erfarenhet rikare. För första gången i mitt liv är jag gipsad.
Tänk så fort det kan hända! Jag skulle springa till bussen hemma i backen i Ulricehamn och missbedömde trottoarkanten i hastigheten. Jag trampade snett och ramlade i gatan. Det kom en bil precis efter. Jag kunde ha blivit överkörd, men det blev jag inte. Bara några sekunder senare stannade en Stubo-bil, vevade ner rutan ochdet gick. Inte alls bra. Han skjutsade mig hem. Där låg jag och pustade på sängen tills Elisabeth kom hem. 
Tänk så fort det kan hända! Jag skulle springa till bussen hemma i backen i Ulricehamn och missbedömde trottoarkanten i hastigheten. Jag trampade snett och ramlade i gatan. Det kom en bil precis efter. Jag kunde ha blivit överkörd, men det blev jag inte. Bara några sekunder senare stannade en Stubo-bil, vevade ner rutan ochdet gick. Inte alls bra. Han skjutsade mig hem. Där låg jag och pustade på sängen tills Elisabeth kom hem. Det hände vid tiotiden. Nu är klockan kvart i sex på kvällen. Tänk att det kan ta så lång tid att komma till läkaren, bli röntgad, bli körd till Borås och nu, till slut, bli gipsad. Å andra sidan, jag har ju tid, är sjukskriven i sex veckor.
Tänk så mycket jag kommer att hinna läsa den närmaste tiden! Och blogga mer regelbundet, kanske. Orsa kompani lovar ingenting bestämt.Tänk så fort det kan hända! Jag skulle springa till bussen hemma i backen i Ulricehamn och missbedömde trottoarkanten i hastigheten. Jag trampade snett och ramlade i gatan. Det kom en bil precis efter. Jag kunde ha blivit överkörd, men det blev jag inte. Bara några sekunder senare stannade en Stubo-bil, vevade ner rutan och frågade hur det gick. Inte alls bra. Han skjutsade mig hem. Där låg jag och pustade på sängen tills Elisabeth kom hem.
Det hände vid tiotiden. Nu är klockan kvart i sex på kvällen. Tänk att det kan ta så lång tid att komma till läkaren, bli röntgad, bli körd till Borås och nu, till slut, bli gipsad. Å andra sidan, jag har ju tid, är sjukskriven i sex veckor.
Tänk så mycket jag kommer att hinna läsa den närmaste tiden! Och blogga mer regelbundet, kanske. Orsa kompani lovar ingenting bestämt.
Ear care day 3 mars
Idag är det Ear Care Day enligt WHO. Det finns all anledning att påminna om riskerna med all den musik som man med moderna apparater matar öronen med. En skadad hörsel kan inte repareras!
Ibland får jag höra den optimistiska tanken (???) att eftersom det i framtiden kommer att finnas många fler hörselskadade (tack vare mobiler, iPod etc) så kommer hänsynen till alla oss att bli mycket bättre, tekniken kommer att bli bättre liksom tillgängligheten till den. Tyvärr tror jag inte det. Redan idag är det många som hör dåligt, men ändå glöms vi bort. Orsaken till det sitter inte i antalet drabbade utan någon annanstans. Var - det kan man fundera på!
Vardagslyx
Sitter just nu och dricker mitt förmiddagskaffe på Glasets hus. Ett verkligt fint ställe! Det är nästan att betrakta som löneförmån att få fika eller äta här. Vardagslyx! Sådana stunder behöver vi. Samtidigt är chansen stor att träffa någon att prata med. Det är också viktigt.
Jag har ett tag funderat kring kyrkans roll här i Limmared. Vad kan kyrkan bidra med till Limmaredsborna?
En sak, kanske den allra viktigaste, är att be för Limmared. Detta har vi och Missionskyrkan pratat om några år, och även praktiserat.
Denna termin har vi som gemensamt tema "Skaparen och skapelsen ". Bland annat planerar vi en gemensam gudstjänst här på Glasets hus den 12 april kl 17.
En näraliggande miljöfaktor just här är att återvinna glas. Det har en lång tradition. Det är bra.
Slutet gott, allting gott
Här kommer några tankar från predikan i söndags:
Det är inte allt i livet man kan säga det om, "Slutet gott, allting gott". Det är oftast inte bara slutet som räknas, utan vad som händer på vägen dit. Men det beror på vad det gäller. Eftersom SM-veckan och handbolls-VM äger rum i dessa dagar är det nära till hands att hänvisa till sådana sammanhang. Det kan hända mycket på vägen, men om man till slut står där som segrare, då är allt som hänt innan bara ett steg på vägen. Och det som segraren ofta säger, det är värt allt!
När Jesus blev bjuden på bröllop i staden Kana i Galileen visade det sig att han skulle rädda hela festen. Om Jesus inte hade varit där och om vinet inte hade tagit slut, så hade det varit en helt normal bröllopsfest. Inget fel på det, men den skulle snart vara glömd, en i mängden. Men nu hände just detta. Och därför känner vi till det, tusentals kilometer och år bort!
Vinet höll på att ta slut. Väldigt pinsamt. Då gjorde man något riktigt bra, som man inte alltid gör. De berättade om det. De delade sina bekymmer med andra. På så sätt fick Jesu mor Maria reda på det. Och hon talade om det för Jesus. Detta var hans första under. Ändå litade Maria på att Jesus kunde hjälpa. På något sätt. Hur visste hon inte. Hon sade helt enkelt:,"De har inget vin". Inget mer. Men det var tillräckligt. Jesus fixade så att 600 liter vatten blev 600 liter vin. Och dessutom det godaste vinet! Det Jesus gör är inte lite halvbra. Det Jesus gör är helbra! Helgott! Varför inte pröva?
...och så kan Jesus förändra förutsättningarna i livet. Det behöver inte vara så att det är fest och roligt i unga år, men sedan "tar vinet slut" - bildligt talat. Jesus tillför en framtidstro. Det blir ännu bättre framöver!
Betlehemsstjärnan
Igår, på Trettondedag Jul, var ju Betlehemsstjärnan i centrum. "Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem". Vad var det för en stjärna? Var kom den ifrån? Hade den något budskap? Kan den lära oss idag något? Ja, det är jag övertygad om!
Det finns flera teorier om vad denna Betlehemsstjärna kunde vara. Naturligtvis har Gud i sin allmakt möjlighet att skapa ett himlafenomen bara för den stunden. Då kan vi inte så här långt efteråt veta något om det - mer än det som står skrivet. Men tänk ifall de vise männen studerade stjärnan och kunde uttolka vad detta tecken betydde, visst är det en spännande tanke?!!
En teori tycker jag är helt överlägsen andra - även om vi aldrig kan veta säkert. Med reservation för att jag bara återger detta i andra hand och därför inte kan garantera sanningshalten i detta:
Först: vår tideräkning stämmer inte riktigt. När man skapade den på 500-talet hade man inte lika mycket fakta som vi har idag. Därför räknade man fel på några år. Kung Herodes dog redan år 4 f.kr. Därför måste Jesus vara född innan dess. Men när?
År 7 f.kr. skedde en mycket ovanlig stjärnkonvunktion (planeterna kommer så nära att det ser ut som en enda stjärna). Planeterna Jupiter och Saturnus möttes i Fiskarnas stjärnbild. Tillsammans fick de en stark lyskraft. Kunde detta ha varit Betlehemsstjärnan?
Den förste att lägga fram denna teori var Johannes Kepler. Han observerar just detta fenomen i Prag den 17 december år 1603. Kepler räknade på hur ofta detta inträffade och kom fram till att just detta himlafenomen bland annat inträffade tre gånger under år 7 före Kristus: 29 maj, 29 september och 4 december!
År 1925 fann den tyske vetenskapsmannen Schnabel nybabyloniska kilskriftstexter i Sippar som nämner just detta fenomen. Det tycks alltså verkligen ha inträffat vid den tiden.
Om man utläser vad dessa planeter står för betyder det att en ny kung är född, och i Palestina! Inte så konstigt att dessa vise män gav sig av för att vara med där det hände!
Denna konvunktion återkom tydligen tre gånger under det året. Då förstår man verkligen det som står om de vise männen, efter att de lämnat Jerusalem och kung Herodes och var på väg mot Betlehem, "de blev glada när de såg stjärnan!"
Dessa vise män är förebilder även för oss. De nöjde sig inte med att fascineras över himlafenomenet. De packade och gav sig av för att vara med om det som hände, för att hylla den nye världshärskaren! Majoriteten stannade hemma. Men majoriteten har inte alltid rätt. Majoriteten missade chansen att se Jesusbarnet. Och på köpet att bli världsberömda. För hur många personer från österlandet för två tusen år sedan känner du till?
Det finns många tecken i tiden som pekar åt många olika håll. I bästa fall tyder vi tidens tecken på ett vist och konstruktivt sätt. Tänk om det för oss, och många fler, kunde hjälpa oss att hitta till Jesus! För vad det skulle betyda för oss och vår värld, det avslöjade redan ängeln för herdarna i julnatten: "Jag bär bud om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren"
Ifall en herde inte hörde...
...Ja, vad hade hänt då?
Kanske hade det varit så här:
Denne herde, låt oss kalla honom Eli, var den där natten bland de andra herdarna och höll vakt över fårahjorden på en äng strax utanför Betlehem. Naturligtvis var det ett handikapp att höra så dåligt. Han kunde inte uppfatta ljuden från de farliga djuren som närmade sig. Han hörde inte bräkandet av ett får som hade fastnat i ett snår. Men han hade istället utvecklat förmågan att använda ögonen desto mer aktivt. Han såg och observerade det som hände runtomkring honom.
Plötsligt, utan förvarning, stod där en ängel framför dem. Liksom alla de andra blev han oerhört rädd. Vad betydde detta? Var det jordens undergång, eller vad? Till skillnad från de andra herdarna hörde han inte var ängeln sade. Därför fortsatte han att vara skräckslagen när de andra lugnades av ängelns ord: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket!"
Han missade också ängelns budskap: "Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren." Därför måste han ha blivit ännu mer förvirrad och skräckslagen när det plötsligt dök upp en hel armé av änglar som började sjunga. Vad är detta???
Men sedan kommer det underbara: när änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen bestämmer de sig för att gå in till Betlehem för att leta upp det nyfödda barnet. Och Eli får följa med! Han vet inte vart de ska eller varför, men tack vare sina arbetskamrater får även han komma till den nyfödde Messias i krubban!
Detta är något som vi kan lära av herdarna: ta med oss de andra till krubban och Jesusbarnet. Hylla honom tillsammans! Och även vi som inte hör så bra kan vara med där och begrunda det underbara som skedde i julnatten!
Julklappstips: Gåva till IVSS-Churchear
Bland alla andra saker du kan ge bort i julklapp kommer här ytterligare ett julklappstips: En gåva till IVSS-Churchear! Denna internationella organisation, där jag är ordförande, är en liten organisation som därmed har liten och billig administration men även begränsade tillgångar. Den i stort sett enda inkomstkällan idag är medlemsavgifterna. Med mer ekonomiska resurser skulle IVSS-Churchear kunna uträtta mer – för hörselskadade i våra kyrkor i alla länder, inte minst i de fattigare länderna i Europa och övriga världen.
Alla gåvor är välkomna och går direkt till vår fond till behövande. Uppgifter för överföring av pengar finns längst ner. Man kan även ta upp kollekt till detta ändamål. En bieffekt av det är att IVSS-Churchear blir känd av några fler. Även det är viktigt. Mer info finns på www.churchear.org.
Kollektcirkulär
Dear faithful in Christ
Only one sheep! When Jesus tells his parable he reminds us never to say so. Every sheep is important! Of course you will agree. But the problem is that not every sheep is so easily seen; not every sheep raises its voice so that it can be heard. Some of them are therefore easily forgotten. The lost sheep may have left the herd due to circumstances within the herd. It is important for all of us to take this into consideration.
Hard of Hearing people need extra help to feel included in the herd. If you don't hear properly what is going on, you may not want to stay! What then can we do to help people with hearing disabilities to be active participants in our parish life? Ask them! It is all a question about how you speak, about the acoustics in the room; it is about hearing equipment, hearing loop systems more than anything else.
IVSS-Churchear is an international ecumenical federation for pastoral care among Hard of Hearing, working to make knowledge and consciousness spread among Churches and Church organisations around the world. Every two years there is an international Conference where people from many countries and churches meet to inspire each other and to share experiences. The theme for the last Conference, in Krakow, Poland, this year was Only one sheep?.
IVSS-Churchear is a very small organisation without an office or employees. The income, mostly from membership fees, is spent for the preparation of the next Conference, costs for board meetings etc. With some extra income we could afford to help participants from churches with less money to attend the conferences, or to give help to hearing projects in less wealthy countries on various continents.
IVSS-Churchear wishes to thank you for your assistance!
God bless you!
Money is transferred to:
Bank account number: 18244
Union-bank AG, Flensburg
Bank guide number 21520100
IBAN: DE66 2152 0100 0000 018244
SWIFT (BIC): UNBNDE21
Detta med att skriva julkort…
Varför firar vi jul? Kyrkans svar är att vi firar att Jesus, Guds son och världens frälsare, kom till världen – det är verkligen värt att fira med denna hejdundrande fest!!
Men varför firar DU jul? Eller, rättare sagt, vad är syftet med alla de julförberedelser och saker som hör julen till? Kanske tänker vi inte så ofta på det. ”Det är tradition” är väl ofta nog svaret på den frågan. Men om vi tänker efter har nog olika seder olika högt värde. En sådan jultradition, som tydligen är på nedåtgående sägs det, är att skriva julkort.
Medan många andra av jultraditionerna är rätt så egotrippade, så är detta med att skriva en julhälsning en kärlekshandling. Jag tar mig tid att skriva några rader till någon, jag visar att jag tänker på henne/honom och önskar en god jul. Visst är det fint?!!
Det är ett led i tidsandan att vi, när vi tycker oss ha ont om tid, stryker det som är till glädje för andra och behålla det som jag själv tycker om att göra. Jesus visade oss en annan väg. Kärlekens väg.
Tredje söndagen i Advent påminner: Röj väg för Herren!
Adventstiden skulle vara en tid då vi förbereder festen för Kungens ankomst. Vi har några veckor på oss att röja undan sådant som skymmer Kungen och hyllandet av Honom. Men istället gör de flesta av oss precis tvärtom. Vi bygger berg av saker som skymmer Kungen! Låt mig ta några extremt välkända exempel. Det finns all anledning att reflektera över vart dessa saker leder oss.
Julmaten
Den ska planeras, inhandlas, tillagas och, inte minst, ätas. Häromdagen träffade jag en prästkollega vid ett julbord. Han skulle på ett julbord till senare på dagen och två ytterligare dagen efter. När blir detta för mycket? Till slut kanske vi utbrister, för att travestera en bordsbön: "Julmat på bordet idag igen!". Vart för oss all julmat? Vad ger det? Du har svaret, men ett är säkert. Risken finns att den lurar det oss att titta åt fel håll, så att vi missar Kungen.
Juldrickat
Man kan ha olika syn på alkohol, på dess risker och eventuella förtjänster. Faktum är att barnen får lida därför att vuxna druckit för mycket nder julen. För barnens skull, låt oss få en vit jul i år!
Spara pengarna som skulle gått till alkohol, gör något för barnen istället! Snälla!
Julklappar
Det är konstigt. I vårt land har de flesta av oss allt vi behöver. Ändå sägs det att vi köper julklappar för stora summor varje år. Visst är det märkligt?! För vems skull bygger vi dessa berg av dyra ( eller billiga med, för den delen) julklappar? Vart leder denna julklappsjakt? Leder det oss till Kungen? Knappast. Till att tänka på andra? Ja, förhoppningsvis!
Julkort
Att skriva julkort tar tid. Det är en sed som minskar. Och ändå är detta med att skicka en hälsning till bekanta, kanske ofta sådana som man sällan eller aldrig träffar, ett uttryck för kärlek och omsorg om varandra som stämmer med julens budskap. Att just denna jultradition är på tillbakagång på bekostnad att de mer penningstinna och egoistiska julförberedelserna säger något om tidsandan, men går ju att påverka. Åtminstone mina egna prioriteringar.
Julmusik
Stämning? Absolut! Förmedlar musiken en sanning om vad som händer i jul? Absolut! Eller, jag hoppas det. Och många sånger gör det, men långt ifrån alla. Det är gulligt med "Midnatt råder" eller Hej tomtegubbar", men det finns en mening bakom varför julen firas runt hela vår jord i dessa tder. Kungarnas Kung är född, Han har kommit till vår jord. "oss är en Frälsare född". Låt musiken hjälpa dig och andra att hitta vägen till krubban!
Julkrubban
Om vi nu skulle lyckas röja undan tillräckligt med annat i Adventstid, så att vi faktiskt tillsammans med herdarna lyckas hitta vägen till krubban och vår nyfödde Kung, då har vi hittat något som vi inte kan vara utan!
Är Lucia mickad?
På ett sätt kommer säkert denna påminnelse för sent. De flesta Luciatåg har redan passerat i år även om Luciadagen inte är förrän i morgon. Men det kommer ju många fler Advents- och julhögtider.
Många tycker kanske att just Lucia ska höras akustiskt, utan mikrofoner och högtalare, det blir mer stämningsfullt så. Jag kan förstå det. Men jag som hörselskadad vill också kunna njuta av Lucia och andra härliga högtidsstunder så här i juletid. Är det för mycket begärt? Av vilken anledning skulle alla med sämre hörsel utestängas från detta?
Det finns ett enkelt sätt att lösa detta med att man inte vill höra sången och läsningarna i högtalarna men samtidigt låta programmet vara tillgängligt för hörselskadade: Micka Lucia (eller vilka som nu läser eller säger och sjunger något) men dra ner utljudet till högtalarna och låt det gå enbart till teleslingan. Självklart måste ljudteknikern ha hörlurar så att han/hon hör hur det låter i teleslingan.
Låter det besvärligt? Visst, det är extra jobb. Men jag är trött på att alltid bli utestängd, att ständigt behöva gå hem ledsen istället för upprymd. Helt i onödan! Det skulle inte vara tillräckligt att få inträdet tillbaka eftersom jag inte kunde delta. Jag behöver få ersättning för sveda och värk!
Jag har själv suttit i många år vid det här laget och lyssnat på Luciatåg, inte minst när våra barn har varit med. Vilken enorm skillnad det är på upplevelse om jag hör något! Då känner jag mig nästan lycklig. Så stämningsfullt! Å fint de sjunger! Så stolt jag är!
