Lärjungar

Hosianna, hosianna, hosianna i höjden!

Vi upphöjer dig, Du vår Gud.

 

Det har varit första söndagen i Advent. Vid årets sista ekumeniska ungdomsgudstjänst i Brunnsnäskyrkan här i Ulricehamn var temat den sista av de trons frukter som vi har gått igenom, nämligen tålamod.

 

Vi fick också, naturligtvis, fira att det är Advent genom att hylla Kungen som kommer till oss! Det var rätt mäktigt när lärjungarna lade sina jackor på golvet i mittgången medan vi sjöng ”Bered en väg för Herren” till gitarr och vi sedan gick över till ”Hosianna” på piano när Jesus (i form av processionskorset) kom in och gick fram till altaret! Häftigt!

 

Idag vill jag lyfta upp två begrepp, som ligger i tiden: ”Hosianna” och ”upphöja”.

 

Hosianna

Ordet sjungs mycket i Adventstid. Jag tror att de flesta upplever det som ett välbekant ord, kanske också som något som hör till det stämningsfulla så här års. Alltså ett ord som ger positiva vibbar. Det är ju inte så dåligt.

 

Men vad betyder egentligen ordet ”Hosianna”? VARFÖR sjunger vi det i Advent?

 

Först och främst måste jag påminna om att Advent och jul inte är samma sak. Adventstiden är en förberedelsetid inför julen. Det återkommande temat under dessa veckor är att vi ska ta emot Jesus när han kommer till oss. Det är alltså en uppmaning till Dig!

 

Första söndagen i Advent har samma tema som på Palmsöndagen, alltså veckan innan påsk: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Han är Konungarnas Konung, men en väldigt annorlunda sådan. Som det står i en av adventspsalmerna: ”En krona han ej bär, men dock en konung är. Hans prakt är ganska ringa, dock kan han döden tvinga”. Lite ålderdomlig svenska, men vi fattar ungefär, inte sant?!

 

Hosianna är hebreiska och betyder ”Fräls!” De två sista bokstäverna, ”na” motsvarar ungefär utropstecken i svenska språket. När vi sjunger ”Hosianna”, så är det alltså inte bara ett uttryck för vår glädje över att Jesus kommer och är hos oss. Det är också ett rop på hjälp.

 

Du får ropa Hosianna till Jesus: Hjälp mig, rädda mig, fräls mig!

Vad gäller det i ditt liv? Formulera det i ord, så gott du kan. Då blir bönen mer konkret och hjälper dig bättre.

 

Det är lite häftigt, att detta ord är samma ord som Jesus har i sitt namn. De två första bokstäverna i ”Jesus” står för ”Gud” eller ”Herren”. Jesus namn är alltså svaret på vårt rop, nämligen ”Herren frälser/räddar/hjälper. Visst är det häftigt?!

 

Därför är det naturligt att vi sjunger lovsånger och upphöjer Jesus.

 

Herren är i sitt heliga tempel. Herrens tron är i himlen (Psalt.11:4)

På svenska är himlavalvet och himmelriket samma ord: ”himlen”. Det blir ibland lite förvirrande. Samtidigt uttrycker det något som känns ganska naturligt för de flesta av oss.. Vi pratar om att det finns sådant som är övernaturligt. Då höjer vi gärna blicken och tänker oss att det liksom är över oss, på högre höjd. Det får vi göra om vi vill. Det gör Bibeln också.

 

När Gud ledde sitt folk ut ur slaveriet i Egypten genom öknen, så står det att han gick före i ett moln (2 Mos.13:21). Molnet är på en gång något som skymmer Gud (ingen kan se Gud) och ett tecken på hans närvaro.

På samma sätt är det när Jesus lämnar sina lärjungar vid himmelsfärden. Han försvann inte upp i rymden som en raket som blev mindre och mindre ända tills man inte kunde se honom längre. Nej, det står: ...ett moln tog honom ur deras åsyn” (Apg.1:8)

 

Det är alltså ett bildspråk som känns helt naturligt, att vi upphöjer Jesus, det vill säga talar om hur mycket han betyder och hur mycket vi uppskattar och älskar honom. Även i andra sammanhang kan man ju tala om att ”höja någon till skyarna”.

 

Det finns ingen som så mycket är värd att upphöjas, att lovsjungas och tillbes som Jesus.

I Uppenbarelseboken (kap.5, vers 13) står det:

Den som sitter på tronen, honom och och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet. Amen... och folket föll ned och tillbad.